Wellington!

It´s true you can´t live here by chance, you have to do and be, not simply watch or even describe. This is the city of action and worldquaters of the verb.1_IMG_4053x

Jag gillade Wellington redan från början. Från att bussen éntrade de första förorterna i skymningen tills jag lämnade med färjan två dagar senare. Det var något med atmosfären, med gatorna, med människorna. Det kändes ”arty” på ett bra sätt. Bara det att en huvudstad har fler träd än industrierna gör ju en på gott humör.2_IMG_4058x

Sen så hörde jag det sägas att just den där torsdagen var den första riktiga sommardagen i Wellington.4_IMG_3973x

Förutom sommarvärme så var det Hobbit-yra i hela stan. Överallt annonserades det om den stora världpremiären om 6 dagar…5_IMG_3970x

De hade till och med byggt en jättelik Gandalf utanför entrén till biografen.3_IMG_4095x

Man undrade ju om en endaste själ jobbade den där dagen för det kryllade av folk överallt. Nere vid hamnen höll skejtarna till och jag fick smygfota ett bra tag innan jag till slut fick dubbelhoppet på bild.3b_IMG_4024x

Och på huvudgatan stod ett gäng och kickade softboll som om det vore på vilken skolgård som helst.6_IMG_4006x

Den där huvudgatan var som en endaste stor utställning.7_IMG_4003x

Med butik efter butik med sånt man bara ville ha.8_IMG_4011x

Som dom här robotarna. Åh.. hade jag inte levt i en ryggsäck så hade jag köpt med mig alla hem. 9_IMG_3994x

Och så hittade jag en japanbutik där allt väckte ha-begär bara för att förpackningarna var så fina.10_IMG_3998x

Men vem köper egentligen miniatyrjapaner i ett plaströr med kork? Roligt.11_IMG_4033x

Istället för plastrobotar köpte jag mig en solhatt. Brände ju sönder ansiktet en aning i Tongariro så det var mer ett nöd än ha-begärs köp.

Det bästa med Nya Zeeländarna är ändå att alla pratar med alla. De är inte lika stela och blyga som oss svenskar. Speciellt vänliga verkar de vara mot såna som mig som reser ensam. Så även denna dag. Jag satt vid ett fik och åt pizza när det kom en kille och satte sig snett mitt emot. Det visade sig att han drev en klubb, var trummis och gillade exakt samma band som mig. Och hade det inte varit för att jag var tvungen att lämna stan dagen efter så hade jag fått insiderguide till de bästa helg-dans-ställena. Istället så bjöd han med mig på en torsdagsöl med resten av hans band.

Sagt och gjort. Senare på kvällen mötte jag upp med herrarna och en dam och tillsammans åt vi kinamat, körde slalom med campingcyklar längs med hamnen och drack öl på en pub som mest liknade ett bibliotek från tidigt 1900-tal.

Sen så bjöd de med mig till deras studio där jag fick första parkett till en livelåt (vilket kändes nästan overkligt). Vi drack rom och klottrade på väggen tills klockan blev fem på morgonen då jag gick ensam tillbaka till vandrarhemmet i ett nyvaket fågelkvittrande Wellington. Tänk vad små tillfälligheter kan göra för en kväll.

Hade inte med mig kameran ut, men HÄR kan ni se en video från när de spelade in sitt senaste album.

So long.

A.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: